God socialdarwinism ?

God socialdarwinism?

Peter Singer

I sin korta bok A Darwinian left lägger Peter Singer fram förslaget att vänstern måste anpassa sin politik och sin ideologi efter Darwinistiska tankar och den evolutionära psykologin. Han argumenterar alltså för en vetenskaplig och sund politisk Darwinism, alltså inte den socialdarwinism som är mer associerad med den ”radikala” högern. Då måste man fråga sig, finns det någon god politisk Darwinism ? Det är jakande som Singer argumenterar för detta och även jag i denna skrift.

Boken ifråga är kort, 65 sidor. Den har fem kapitel ´( citerar vid flera tillfällen på engelska och förutsätter läsarens kompetens)

Vad gick fel ?

Det första kapitlet, Politics and Darwinism börjar med lägga fram hur Darwinism har kapats av högern och hur både högern och vänsters missuppfattat den. Speciellt slutsatsen att Darwinismen ger de starka den etiskt försvarbara rätten att ”stampa” på de svaga. Singer refererar till att dessa idéer har sin grund i en helt annan person än Darwin. Detta var Herbert Spencer, Denna Spencer såg inget fel med att dra etiska slutsatser från evolutionen och naturvetenskapen i allmänhet och försvarade leissez-faire kapitalism på evolutionär grund.

Han går vidare med att visa på vänsterns feltolkning av Darwinism.

Den största av dessa feltolkningar är att de drar samma slutsatser som högern gjort och därför avkastat den som ett verktyg för att tolka den kulturella och samhälleliga utvecklingen som är exklusiv för oss människor.

De framför istället Marxs modell som den rätta för tolkning av detta.

Eftersom Marxismen således inte tar intryck från Darwinism och det rent biologiska synsättet på psykologi så blir det felaktigt enligt Singer.

En av Marxismens historiesyn viktigaste principer är att människan saknar en natur från födseln. Att denna determineras av de sociala förhållandena,samhällets produktionsmetoder osv.

Detta är enligt Darwinismens synsätt felaktigt. Vi föds inte helt blanka. Vi har en ”natur” skapad av anlag,instikter osv. Detta är självklart om man kollar på mänskligt beteende. På mer basika plan människans almänna rent fysiska sexuella preferenser. På ett högre plan vår instiktiva misstro för nykomlingar och ”outsiders. Den första kommer troligtvis genom att vi lär oss hur en ”hälsosam” mänsklig individ ser ut och sedan dras til dessa. Medans den senare kommer från tiden då människor levde i små tajt knytna grupper. Detta är en möjlig förklaring till men inte en ursäkt för xenofobi och rasism.

En annan tolkning som Singer gör av Marxismen är att den har ” en dröm om människans perfekabilitet” Singer citerar här Marx om hans syn på det kommunistiska samhället ”... the genuine resolution of the antagonism between man and nature and between man and man; it is the true resolution of of the conflict between existence and essence, objectivisation and self-affirmation, freedom and necessity, individual and species. It is the riddle of history solved.
Här får de flesta och  även jag en känsla av att Marx var lika utopiansk som sina föregångare som han tyckte så illa om. Detta nämner även Singer. Han kallar även kommunismens ledord ”from each according to his abiliy, To each according to need” som en princip i klar utopisk tradition.

Han talar här också om att det är intressant att två så olika riktningar, den kristna och den marxistiska håller med varandra på en viktig punkt. En klar gräns mellan människor och andra djur och att det därför är omöjligt att använde sig av evolutionär teori när man granskar människor.

Vad som måste inses

Det andra kapitlet Can the left accept a Darwinian view of human nature ? Handlar om just detta.

Kapitlet börjar med att säga att denna idé om människans perfekabilitet ledde till ”mardrömmarna” under Stalin, Pol Pot m,fl. Han ger även några exempel på mindre misslyckade försök: Kuba t.ex.

Han säger att idén om människans perfektabilitet är något vi måste lägga bakom oss.

Från en egen synvinkel måste jag säga att det är rätt självklart att en varelse skapad genom slump osv. Det vill säga genom evolution. kan väl knappast bli en perfekt varelse hur mycket man än försöker ”fixa” våra fel ? Men vem ska nu bedöma vad som är perfekt ? Åsikter om t.ex kärlek får vi ta upp någon annan gång.

Den andra klassiskt vänsterideologiska ståndpunkten som är behöver tas bort och redan sönderfaller är Marx grepp om historie och samhällsuppfattningen. Detta betyder inte att vi ska övergiva Marx. Marx hade mycket insikt. Men hur stor insikt en person har inom något så får inte en tolkning av olika företeelser grundas enbart på denna persons tankevärld. Man behöver alltså bryta Marx monopol på den ”riktiga” vänsterns tankevärld för att det ska kunna ske någon positiv utveckling av vänsterideologierna.

Sedan pratar Singer om vad som är fixerat och vad som varierar i den mänskliga naturen. Han lägger fram tre nivåer som varierer på grund av kultur . Den första kategorin som innehåller de saker som har stor variation är t.ex hur man producerar mat i ett samhälle, också ekonomiska strukturer,religoner och hur regeringar fungerar. Det sista inkluderar nödvändigtvis inte att det finns någon form av hierarki eller styrelseform.

Den andra kategorin, det som visar på lite variation. Där stoppas saker som sexuell relationer,etnisk identitet,xenofobi och rasism.

Den tredje kategorin är det som varierar lite eller inte alls. Här placeras saker som att vi är sociala varelser ( Vi gillar i allmänhet inte långa tider av ensamhet ) Att vi bryr oss om våra nära och kära. Vår beredskap att forma samarbetsrelationer. Han kallar sitt nästapåstående kontroversiellt. Detta är att någon form av hierarki eller ranksystem är ”near universial” i mänsliga samhällen. Han säger sedan att alla försök att få bort en sådan hierarki brukar leda till att en ny hierarki uppstår. Som exempel ges är franska revolutionen och ryska revolutionens efterföljd Sovjetunionen.

Han nämner även här de traditionella könsrollerna som något som är i princip universiellt.

Kvinnan har hemmet som uppgift medans mannen har större roll i fysisk konflikt, både inom gruppen och mellan olika grupper. Män har också en oproportionerligt stor del av den politiska makten även idag. Även sexuellt restriktiva äktenskap nämns som en universiell norm.

Han fortsätter med att poängtera att detta inte betyder att detta gör sexism osv till etiskt försvarbara saker. Utan att man måste förstå evolutionära faktum för att få en realistisk politik.

Singer går vidare med att diskutera altruism och konkurrans och hur samhällsreformatorer kan lära från Darwin.

Han nämner här att politiska filosofer,revolutionärer och reformanter ofta bygger upp sitt ideal samhälle utan att ha tillräckligt gjort en tillräcklig analys av sitt ”byggmaterial” människorna.

När deras planer misslyckas har de en tendens att börja skylla misslyckanden på förrädare och sabotörer istället för att förstå bristerna i sina ideal. Vi måste se till människans tendenser först och sedan modifiera våra abstrakta teorier efter detta. Inte tvärtom. Vi måste här säga att det finns många sätt att modifera våra tankar mot dessa tendenser. Singer nämner här att ett av alternativen kan vara ”statskapitalism” men detta verkar inte vara nått som Singer föredrar. Inte jag heller för den delen. Han lägger fram en princip som kommer från Garrett Hardin som kallas ”the cardinal principle. Denna går såhär på engelska ”Never ask a person to act against his own self interest”

Singer ifrågasätter här vad som är egenintresse och ställer frågan. Är det att få så mycket pengar som möjligt ? Ur ett evolutionärt perspektiv är det inte så, rikedom har inget med hur stor mängd avkomma man kan få, menar Singer.

Han går här vidare och nämner att moderna Darwinister i kontrast med de i slutet av 1800 talet och början av 1900 talet tror på både konkurrans och reciprok altruism ( en mer teknisk term för samarbete) Som metoder som är evolutionärt prövade och effektiva. Singer säger här att vårt samhälle idag med sin konkurrensdrivna marknad självklart fokuserar på konkurrensbiten i mänskligt beteende. Men att vissa av dessa marknader idag försöker utveckla system där konkurrensen drivs mot allmänhetens bästa och inte bara mot egen vinning. Detta är självklart bättre än när all vinst drivs in enbart till ett fåtal.

Singer avslutar kapitlet med att säga att även när en konkurrensdriven ekonomi fungerar på bästa möjliga sätt så är det inte det ända goda sättet att att harmonisera vår natur och allmänhetens bästa.

Vi skulle kunna försöka att förespråka den samarbetsbaserade delen av vår ”natur” och lägga till denna i vårt individualistiska och konkurrensdrivna samhälle till en större grad.

Konkurrans eller Samarbete ?

Singer börjar detta kapitel med att konstatera att det i alla samhällen finns samarbetselement och konkurrenselement och att detta knappast går att ändra på. Men att man kan ändra på balansen i detta förhållande. Han nämner USA som exempel för ett samhälle drivet av konkurrens och Japan som ett samhälle som är mer drivet av samarbete. Men att både har exempel av både element.

Han ger vidare exempel på samarbetsbeteende i ett exempel kallat the prisoners dilemma.

Singer pratar sedan om samarbete och altruism i kapitel fyra. Här ifrågasätter han om ”The Cardinal principle” stämmer. Han ger här blodbanker som exempel på ren altruism. Han gör även skillnad på altruism och det som kan se ut som altruism men som t.ex kan vara en typ av parningsstrategi.

Han diskuterar här även status och vilken roll det spelar i vårt samhälle. Han argumenterar för att vi borde flytta status bort från ”conspictious consumtion” till något mer nyttigt för samhället i stort.

Han nämner att detta skulle vara svårt att genomföre men att många skarpa tänkare jobbar på en lösning på detta problem.

Principförklaring

I Det sista kapitlet lägger Singer fram de principer han tycker att en Darwinistisk vänster borde följa och här följer hela det korta kapitlet

A Darwinian left would not:

• Deny the existence of a human nature, nor insist that human nature is inherently good, nor that it is infinitely malleable;
• Expect to end all conflict and strife between human beings, whether by political revolution, social change, or better education;
• Assume that all inequalities are due to discrimination, prejudice, oppression or social conditioning. Some will be, but this cannot be assumed in every case;
A Darwinian left would:
• Accept that there is such a thing as human nature, and seek to find out more about it, so that policies can be grounded on the best available evidence of what human beings are like;
• Reject any inference from what is 'natural' to what is 'right';
• Expect that, under different social and economic systems, many people will act competitively in order to enhance their own status, gain a position of power, and/or advance their interests and those of their kin;
• Expect that, regardless of the social and economic system in which they live, most people will respond positively to genuine opportunities to enter into mutually beneficial forms of cooperation;
• Promote structures that foster cooperation rather than competition, and attempt to channel competition into socially desirable ends;
• Recognise that the way in which we exploit nonhuman animals is a legacy of a pre-Darwinian past that exaggerated the gulf between humans and other animals, and therefore work towards a higher moral status for nonhuman animals, and a less anthropocentric view of our dominance over nature;
• Stand by the traditional values of the left by being on the side of the weak, poor and oppressed, but think very carefully about what social and economic changes will really work to benefit them.

In some ways, this is a sharply deflated vision of the left, its Utopian ideas replaced by a coolly realistic view of what can be achieved. That is, I think, the best we can do today — and it is still a much more positive view than that which many on the left have assumed to be implied in a Darwinian understanding of human nature. If we take a much longer-term perspective, there may be a prospect for restoring more far-reaching ambitions of change. We do not know to what extent our capacity to reason can, in the long run, take us beyond the conventional Darwinian constraints on the degree of altruism that a society may be able to foster. We are reasoning beings. In other works I have likened reason to an escalator, in that, once we start reasoning, we may be compelled to follow a chain of argument to a conclusion that we did not anticipate when we began. Reason provides us with the capacity to recognise that each of us is simply one being among others, all of whom have wants and needs that matter to them, as our needs and wants matter to us. Can that insight ever overcome the pull of other elements in our evolved nature that act against the idea of an impartial concern for all of our fellow humans, or, better still, for all sentient beings? No less a champion of Darwinian thought than Richard Dawkins holds out the prospect of 'deliberately cultivating and nurturing pure, disinterested altruism -something that has no place in nature, something that has never existed before in the whole history of the world'. Although 'We are built as gene machines,' he tells us, 'we have the power to turn against our creators'. There is an important truth here. We are the first generation to understand not only that we have evolved, but also the mechanisms by which we have evolved and how this evolutionary heritage influences our behaviour. In his philosophical epic, The Phenomenology of Mind, Hegel portrayed the culmination of history as a state of Absolute Knowledge, in which Mind knows itself for what it is, and hence achieves its own freedom. We don't have to buy Hegel's metaphysics to see that something similar really has happened in the last fifty years. For the first time since life emerged from the primeval soup, there are beings who understand how they have come to be what they are. To those who fear adding to the power of government and the scientific establishment, this seems more of a danger than a source of freedom. In a more distant future that we can still barely glimpse, it may turn out to be the prerequisite for a new kind of freedom. Måste avsluta med att säga att jag märkte under skrivandets gång att mina och Singers åsikter sjönk ihop och bildade en klump. Men det kanske är meningen att det ska vara så när man försöker skriva en recension. Jag rekommenderar boken varmt till alla. Jag har dock lagt fram de viktigaste poängerna som jag ser dem.Måste även säga att någon direkt kritik av verket inte förekommer i sin vanliga form eftersom jag håller med mestadelen av vad Singer har att säga.