God socialdarwinism ?

God socialdarwinism?

Peter Singer

I sin korta bok A Darwinian left lägger Peter Singer fram förslaget att vänstern måste anpassa sin politik och sin ideologi efter Darwinistiska tankar och den evolutionära psykologin. Han argumenterar alltså för en vetenskaplig och sund politisk Darwinism, alltså inte den socialdarwinism som är mer associerad med den ”radikala” högern. Då måste man fråga sig, finns det någon god politisk Darwinism ? Det är jakande som Singer argumenterar för detta och även jag i denna skrift.

Boken ifråga är kort, 65 sidor. Den har fem kapitel ´( citerar vid flera tillfällen på engelska och förutsätter läsarens kompetens)

Vad gick fel ?

Det första kapitlet, Politics and Darwinism börjar med lägga fram hur Darwinism har kapats av högern och hur både högern och vänsters missuppfattat den. Speciellt slutsatsen att Darwinismen ger de starka den etiskt försvarbara rätten att ”stampa” på de svaga. Singer refererar till att dessa idéer har sin grund i en helt annan person än Darwin. Detta var Herbert Spencer, Denna Spencer såg inget fel med att dra etiska slutsatser från evolutionen och naturvetenskapen i allmänhet och försvarade leissez-faire kapitalism på evolutionär grund.

Han går vidare med att visa på vänsterns feltolkning av Darwinism.

Den största av dessa feltolkningar är att de drar samma slutsatser som högern gjort och därför avkastat den som ett verktyg för att tolka den kulturella och samhälleliga utvecklingen som är exklusiv för oss människor.

De framför istället Marxs modell som den rätta för tolkning av detta.

Eftersom Marxismen således inte tar intryck från Darwinism och det rent biologiska synsättet på psykologi så blir det felaktigt enligt Singer.

En av Marxismens historiesyn viktigaste principer är att människan saknar en natur från födseln. Att denna determineras av de sociala förhållandena,samhällets produktionsmetoder osv.

Detta är enligt Darwinismens synsätt felaktigt. Vi föds inte helt blanka. Vi har en ”natur” skapad av anlag,instikter osv. Detta är självklart om man kollar på mänskligt beteende. På mer basika plan människans almänna rent fysiska sexuella preferenser. På ett högre plan vår instiktiva misstro för nykomlingar och ”outsiders. Den första kommer troligtvis genom att vi lär oss hur en ”hälsosam” mänsklig individ ser ut och sedan dras til dessa. Medans den senare kommer från tiden då människor levde i små tajt knytna grupper. Detta är en möjlig förklaring till men inte en ursäkt för xenofobi och rasism.

En annan tolkning som Singer gör av Marxismen är att den har ” en dröm om människans perfekabilitet” Singer citerar här Marx om hans syn på det kommunistiska samhället ”... the genuine resolution of the antagonism between man and nature and between man and man; it is the true resolution of of the conflict between existence and essence, objectivisation and self-affirmation, freedom and necessity, individual and species. It is the riddle of history solved.
Här får de flesta och  även jag en känsla av att Marx var lika utopiansk som sina föregångare som han tyckte så illa om. Detta nämner även Singer. Han kallar även kommunismens ledord ”from each according to his abiliy, To each according to need” som en princip i klar utopisk tradition.

Han talar här också om att det är intressant att två så olika riktningar, den kristna och den marxistiska håller med varandra på en viktig punkt. En klar gräns mellan människor och andra djur och att det därför är omöjligt att använde sig av evolutionär teori när man granskar människor.

Vad som måste inses

Det andra kapitlet Can the left accept a Darwinian view of human nature ? Handlar om just detta.

Kapitlet börjar med att säga att denna idé om människans perfekabilitet ledde till ”mardrömmarna” under Stalin, Pol Pot m,fl. Han ger även några exempel på mindre misslyckade försök: Kuba t.ex.

Han säger att idén om människans perfektabilitet är något vi måste lägga bakom oss.

Från en egen synvinkel måste jag säga att det är rätt självklart att en varelse skapad genom slump osv. Det vill säga genom evolution. kan väl knappast bli en perfekt varelse hur mycket man än försöker ”fixa” våra fel ? Men vem ska nu bedöma vad som är perfekt ? Åsikter om t.ex kärlek får vi ta upp någon annan gång.

Den andra klassiskt vänsterideologiska ståndpunkten som är behöver tas bort och redan sönderfaller är Marx grepp om historie och samhällsuppfattningen. Detta betyder inte att vi ska övergiva Marx. Marx hade mycket insikt. Men hur stor insikt en person har inom något så får inte en tolkning av olika företeelser grundas enbart på denna persons tankevärld. Man behöver alltså bryta Marx monopol på den ”riktiga” vänsterns tankevärld för att det ska kunna ske någon positiv utveckling av vänsterideologierna.

Sedan pratar Singer om vad som är fixerat och vad som varierar i den mänskliga naturen. Han lägger fram tre nivåer som varierer på grund av kultur . Den första kategorin som innehåller de saker som har stor variation är t.ex hur man producerar mat i ett samhälle, också ekonomiska strukturer,religoner och hur regeringar fungerar. Det sista inkluderar nödvändigtvis inte att det finns någon form av hierarki eller styrelseform.

Den andra kategorin, det som visar på lite variation. Där stoppas saker som sexuell relationer,etnisk identitet,xenofobi och rasism.

Den tredje kategorin är det som varierar lite eller inte alls. Här placeras saker som att vi är sociala varelser ( Vi gillar i allmänhet inte långa tider av ensamhet ) Att vi bryr oss om våra nära och kära. Vår beredskap att forma samarbetsrelationer. Han kallar sitt nästapåstående kontroversiellt. Detta är att någon form av hierarki eller ranksystem är ”near universial” i mänsliga samhällen. Han säger sedan att alla försök att få bort en sådan hierarki brukar leda till att en ny hierarki uppstår. Som exempel ges är franska revolutionen och ryska revolutionens efterföljd Sovjetunionen.

Han nämner även här de traditionella könsrollerna som något som är i princip universiellt.

Kvinnan har hemmet som uppgift medans mannen har större roll i fysisk konflikt, både inom gruppen och mellan olika grupper. Män har också en oproportionerligt stor del av den politiska makten även idag. Även sexuellt restriktiva äktenskap nämns som en universiell norm.

Han fortsätter med att poängtera att detta inte betyder att detta gör sexism osv till etiskt försvarbara saker. Utan att man måste förstå evolutionära faktum för att få en realistisk politik.

Singer går vidare med att diskutera altruism och konkurrans och hur samhällsreformatorer kan lära från Darwin.

Han nämner här att politiska filosofer,revolutionärer och reformanter ofta bygger upp sitt ideal samhälle utan att ha tillräckligt gjort en tillräcklig analys av sitt ”byggmaterial” människorna.

När deras planer misslyckas har de en tendens att börja skylla misslyckanden på förrädare och sabotörer istället för att förstå bristerna i sina ideal. Vi måste se till människans tendenser först och sedan modifiera våra abstrakta teorier efter detta. Inte tvärtom. Vi måste här säga att det finns många sätt att modifera våra tankar mot dessa tendenser. Singer nämner här att ett av alternativen kan vara ”statskapitalism” men detta verkar inte vara nått som Singer föredrar. Inte jag heller för den delen. Han lägger fram en princip som kommer från Garrett Hardin som kallas ”the cardinal principle. Denna går såhär på engelska ”Never ask a person to act against his own self interest”

Singer ifrågasätter här vad som är egenintresse och ställer frågan. Är det att få så mycket pengar som möjligt ? Ur ett evolutionärt perspektiv är det inte så, rikedom har inget med hur stor mängd avkomma man kan få, menar Singer.

Han går här vidare och nämner att moderna Darwinister i kontrast med de i slutet av 1800 talet och början av 1900 talet tror på både konkurrans och reciprok altruism ( en mer teknisk term för samarbete) Som metoder som är evolutionärt prövade och effektiva. Singer säger här att vårt samhälle idag med sin konkurrensdrivna marknad självklart fokuserar på konkurrensbiten i mänskligt beteende. Men att vissa av dessa marknader idag försöker utveckla system där konkurrensen drivs mot allmänhetens bästa och inte bara mot egen vinning. Detta är självklart bättre än när all vinst drivs in enbart till ett fåtal.

Singer avslutar kapitlet med att säga att även när en konkurrensdriven ekonomi fungerar på bästa möjliga sätt så är det inte det ända goda sättet att att harmonisera vår natur och allmänhetens bästa.

Vi skulle kunna försöka att förespråka den samarbetsbaserade delen av vår ”natur” och lägga till denna i vårt individualistiska och konkurrensdrivna samhälle till en större grad.

Konkurrans eller Samarbete ?

Singer börjar detta kapitel med att konstatera att det i alla samhällen finns samarbetselement och konkurrenselement och att detta knappast går att ändra på. Men att man kan ändra på balansen i detta förhållande. Han nämner USA som exempel för ett samhälle drivet av konkurrens och Japan som ett samhälle som är mer drivet av samarbete. Men att både har exempel av både element.

Han ger vidare exempel på samarbetsbeteende i ett exempel kallat the prisoners dilemma.

Singer pratar sedan om samarbete och altruism i kapitel fyra. Här ifrågasätter han om ”The Cardinal principle” stämmer. Han ger här blodbanker som exempel på ren altruism. Han gör även skillnad på altruism och det som kan se ut som altruism men som t.ex kan vara en typ av parningsstrategi.

Han diskuterar här även status och vilken roll det spelar i vårt samhälle. Han argumenterar för att vi borde flytta status bort från ”conspictious consumtion” till något mer nyttigt för samhället i stort.

Han nämner att detta skulle vara svårt att genomföre men att många skarpa tänkare jobbar på en lösning på detta problem.

Principförklaring

I Det sista kapitlet lägger Singer fram de principer han tycker att en Darwinistisk vänster borde följa och här följer hela det korta kapitlet

A Darwinian left would not:

• Deny the existence of a human nature, nor insist that human nature is inherently good, nor that it is infinitely malleable;
• Expect to end all conflict and strife between human beings, whether by political revolution, social change, or better education;
• Assume that all inequalities are due to discrimination, prejudice, oppression or social conditioning. Some will be, but this cannot be assumed in every case;
A Darwinian left would:
• Accept that there is such a thing as human nature, and seek to find out more about it, so that policies can be grounded on the best available evidence of what human beings are like;
• Reject any inference from what is 'natural' to what is 'right';
• Expect that, under different social and economic systems, many people will act competitively in order to enhance their own status, gain a position of power, and/or advance their interests and those of their kin;
• Expect that, regardless of the social and economic system in which they live, most people will respond positively to genuine opportunities to enter into mutually beneficial forms of cooperation;
• Promote structures that foster cooperation rather than competition, and attempt to channel competition into socially desirable ends;
• Recognise that the way in which we exploit nonhuman animals is a legacy of a pre-Darwinian past that exaggerated the gulf between humans and other animals, and therefore work towards a higher moral status for nonhuman animals, and a less anthropocentric view of our dominance over nature;
• Stand by the traditional values of the left by being on the side of the weak, poor and oppressed, but think very carefully about what social and economic changes will really work to benefit them.

In some ways, this is a sharply deflated vision of the left, its Utopian ideas replaced by a coolly realistic view of what can be achieved. That is, I think, the best we can do today — and it is still a much more positive view than that which many on the left have assumed to be implied in a Darwinian understanding of human nature. If we take a much longer-term perspective, there may be a prospect for restoring more far-reaching ambitions of change. We do not know to what extent our capacity to reason can, in the long run, take us beyond the conventional Darwinian constraints on the degree of altruism that a society may be able to foster. We are reasoning beings. In other works I have likened reason to an escalator, in that, once we start reasoning, we may be compelled to follow a chain of argument to a conclusion that we did not anticipate when we began. Reason provides us with the capacity to recognise that each of us is simply one being among others, all of whom have wants and needs that matter to them, as our needs and wants matter to us. Can that insight ever overcome the pull of other elements in our evolved nature that act against the idea of an impartial concern for all of our fellow humans, or, better still, for all sentient beings? No less a champion of Darwinian thought than Richard Dawkins holds out the prospect of 'deliberately cultivating and nurturing pure, disinterested altruism -something that has no place in nature, something that has never existed before in the whole history of the world'. Although 'We are built as gene machines,' he tells us, 'we have the power to turn against our creators'. There is an important truth here. We are the first generation to understand not only that we have evolved, but also the mechanisms by which we have evolved and how this evolutionary heritage influences our behaviour. In his philosophical epic, The Phenomenology of Mind, Hegel portrayed the culmination of history as a state of Absolute Knowledge, in which Mind knows itself for what it is, and hence achieves its own freedom. We don't have to buy Hegel's metaphysics to see that something similar really has happened in the last fifty years. For the first time since life emerged from the primeval soup, there are beings who understand how they have come to be what they are. To those who fear adding to the power of government and the scientific establishment, this seems more of a danger than a source of freedom. In a more distant future that we can still barely glimpse, it may turn out to be the prerequisite for a new kind of freedom. Måste avsluta med att säga att jag märkte under skrivandets gång att mina och Singers åsikter sjönk ihop och bildade en klump. Men det kanske är meningen att det ska vara så när man försöker skriva en recension. Jag rekommenderar boken varmt till alla. Jag har dock lagt fram de viktigaste poängerna som jag ser dem.Måste även säga att någon direkt kritik av verket inte förekommer i sin vanliga form eftersom jag håller med mestadelen av vad Singer har att säga.

Utbildning Upplysningverksamhet eller kunskapsfabrik ?

Utbildning, upplysningsverksamhet eller kunskapsfabrik ?

Hur ska vi förbättra vårt utbildningssystem ? Genom att skifta fokus från detaljkunskaper till grundlig förståelse. Det är mitt grundläggande svar på frågan.

Målet med utbildning är att barnet ska lära sig tänka , det ska upplysas inte drillas. Detta skrev Immanuel Kant i sin bok om pedagogik som kom ut 1803, alltså för 209 år sedan.

Uppfyller vårt utbildningsystem och den pedagogik man tilllämpar Kants krav i Finland idag ? Eller bedrivs skolorna som kunskapsfabriker där man bara försöker få igenom elever med så bra prestationer som möjligt och få ut dem så snart som möjligt till universitet eller ut i arbetslivet ?

Jag menar att skolorna idag följer ovannämnd metod istället för att lära ut de saker som skolor borde lära ut, alltså kritiskt,reflektivt och ”effektivt” tänkande samt att lära barn/ungdomar hur man tilllämpar tänkandet i olika ämnen. Alltså en utbildning som handlar om förståelse inte om ren kunskap. ”Det är betyget som räknas” är ett relativt vanligt uttryck som jag mött under min tid i speciellt högstadiet (Har inte erfarit gymnasiestadiet tillräckligt länge för att säga att det är ett stort fenomen där också. Men jag har mina antydningar om det. )

Då måste man fråga sig om utbildningens och uppfostrans uppgift i samhället.

Skall man försöka garantera samhället en kritisk och tänkande befolkning eller är det att så snabbt och effektivt som möjligt få ut kompetent arbetskraft. (Detta gäller då huvudsakligen teoretiska utbildningar som utbildar till en karriär inom de ”tänkande” yrkena)

Många känner säkert igen sig i känslan av att skolans utbildningsmetod, speciellt inom de så kallade läsämnena ( historia,religon,filosofi,samhällskunskap mm) handlar om att man ska lära sig ”fakta” utantill och sedan leverera sagd ”fakta” i nedskrivd form på provdagen på ett så detaljrikt ( och effektivt) sätt som möjligt.

Detta är såklart enkelt att bedöma och ge kriterier ifrån. Men, leder detta till ett ökat intresse/förståelse för de ämnen som man lär ut ?

Jag menar att man borde förändra utbildningsmetoden speciellt i dessa ämnen.

Genom att införa mer diskussion och mer tid för kritiskt reflektion om det man tar upp ( t,ex Demokratins starka,svaga punkter och hur man förbättrat den )

För att en sådan utbildningsform ska lyckas krävs både engagerade lärare och elever som har en förståelse för hur man kan tänka och hur man analyserar någonting kritiskt.( Därför borde mycket större fokus läggas på detta från lågstadiet och framåt och också i uppfostran.

Detta är inte en utbildningmetod för de lata och oengagerade lärararna eller för ett samhälle som inte har en stark vilja för att förbättra och utveckla samhället och den intellektuella verksamheter som är en av de viktigaste mänskliga egenskaperna.

Varför skulle då en utbildningsmetod som denna vara mer gynnande än den där man endast fokuserar på memorisering ? Eftersom det skulle gynna förståelse på ett helt annat och mycket bättre sätt en genom att man har detaljkunskap i fokus. Istället borde man värdera ”detaljförståelse” om vi nu måste fokusera på detaljer.

Hur ska man då i praktiken lösa vissa av de problem som skulle uppstå om man försökte införa en sådan utbildningsform ? Problem kommer uppstå !

Om alla ska få säga sin mening om en händelse eller en idé så kommer det ju självklart att kräva mer tid än vad det gör att informera om vad fakta säger om saker och ting. Därav skulle det troligtvis kräva att man förminskar klasserna i t.ex filosofi till grupper som definitivt inte överstiger 15 personer. Genom att man gör detta kan man ha mycket bättre utsikter för att alla har tid att säga sin mening. Ett annat problem är ju att man av eleverna kräver ett aktivt deltagande och ett faktiskt intresse för de ämnen man lär ut.

Detta kan man kanske lösa genom att man lägger stor fokus på sådant i barns uppfostran och tidiga utbildning. Detta lägger också ett stort ansvar på föräldrarna som då också måste vara kompetenta ”medvetna” samhällsmedborgare med kunskaper i olika ämnen och en förmåga för kritiskt tänkande och kunskap inom pedagogik. Problem med detta kan möjligvis lösa genom att daghemsarbetarna får en större roll i barns uppfostran än vad de har idag. Då måste de inneha de kunskaper som föräldrar kanske inte har och på så vis garanterna att alla barn får en så bra uppfostran och möjlighet till god utbildning som möjligt.

Detta förslag till förändring lägger alltså mer ansvar på arbetarna inom alla områden av uppfostran och utbildning. Därimot så borde väl kravet på hög kompetens på lärare, daghemsarbetare och föräldrar vara något som alla kan tycka att är rationellt.

Denna förendring i hur vårt utbildnings och uppfostringssystem fungerar skulle troligen bli ett långt,svårt och kostsamt projekt som skulle kräva ett stort stöd och engagemang i både samhället  i stort och från individerna som beslutat sig för att ägna sina liv åt barn och ungdomars utveckling ( Dessa människor borde ju dock se möjligheten till ett bättre system som något gott, även om det bringar hårt arbete. Om man jobbar som lärare ska man ha en stark vilja att ge människor så bra möjligheter som möjligt och en vilja att få sådant gjort. Lärare som inte har sådana mål är knappast önskvärda.

Om vi skulle lyckas med detta så skulle vi få en mer tänkande befolkning med ett större intresse och förståelse för det vi försöker lära ut i skolor idag. Men också för hur världen fungerar och skulle skänka oss ett ökat allmänt samhällsintresse.

Utbildning och uppfostran är saker som formar människan till väldigt stor grad. Tillsammans med ens gener utgör de nästan allt. Därför borde det finnas ett stort intresse för att konstant utveckla dem och att förändra eller förkasta de onödiga och ineffektiva elementen inom dem.

Som avslutning så måste jag nämna att om man utökar kritiskt tänkande inom de humanistiska ämnena och ger en god grund till det annat effektivt tänkande så kommer vi även få bättre resultat inom de naturvetenskapliga ämnena eftersom att sådant tänkande även gynnar dessa ämnen .

Man borde möjligen även återskapa läroämnet Logik som skulle gå parallellt med matematiken.

Man kanske skulle ge retorik en chans igen också.