Utbildning Upplysningverksamhet eller kunskapsfabrik ?

Utbildning, upplysningsverksamhet eller kunskapsfabrik ?

Hur ska vi förbättra vårt utbildningssystem ? Genom att skifta fokus från detaljkunskaper till grundlig förståelse. Det är mitt grundläggande svar på frågan.

Målet med utbildning är att barnet ska lära sig tänka , det ska upplysas inte drillas. Detta skrev Immanuel Kant i sin bok om pedagogik som kom ut 1803, alltså för 209 år sedan.

Uppfyller vårt utbildningsystem och den pedagogik man tilllämpar Kants krav i Finland idag ? Eller bedrivs skolorna som kunskapsfabriker där man bara försöker få igenom elever med så bra prestationer som möjligt och få ut dem så snart som möjligt till universitet eller ut i arbetslivet ?

Jag menar att skolorna idag följer ovannämnd metod istället för att lära ut de saker som skolor borde lära ut, alltså kritiskt,reflektivt och ”effektivt” tänkande samt att lära barn/ungdomar hur man tilllämpar tänkandet i olika ämnen. Alltså en utbildning som handlar om förståelse inte om ren kunskap. ”Det är betyget som räknas” är ett relativt vanligt uttryck som jag mött under min tid i speciellt högstadiet (Har inte erfarit gymnasiestadiet tillräckligt länge för att säga att det är ett stort fenomen där också. Men jag har mina antydningar om det. )

Då måste man fråga sig om utbildningens och uppfostrans uppgift i samhället.

Skall man försöka garantera samhället en kritisk och tänkande befolkning eller är det att så snabbt och effektivt som möjligt få ut kompetent arbetskraft. (Detta gäller då huvudsakligen teoretiska utbildningar som utbildar till en karriär inom de ”tänkande” yrkena)

Många känner säkert igen sig i känslan av att skolans utbildningsmetod, speciellt inom de så kallade läsämnena ( historia,religon,filosofi,samhällskunskap mm) handlar om att man ska lära sig ”fakta” utantill och sedan leverera sagd ”fakta” i nedskrivd form på provdagen på ett så detaljrikt ( och effektivt) sätt som möjligt.

Detta är såklart enkelt att bedöma och ge kriterier ifrån. Men, leder detta till ett ökat intresse/förståelse för de ämnen som man lär ut ?

Jag menar att man borde förändra utbildningsmetoden speciellt i dessa ämnen.

Genom att införa mer diskussion och mer tid för kritiskt reflektion om det man tar upp ( t,ex Demokratins starka,svaga punkter och hur man förbättrat den )

För att en sådan utbildningsform ska lyckas krävs både engagerade lärare och elever som har en förståelse för hur man kan tänka och hur man analyserar någonting kritiskt.( Därför borde mycket större fokus läggas på detta från lågstadiet och framåt och också i uppfostran.

Detta är inte en utbildningmetod för de lata och oengagerade lärararna eller för ett samhälle som inte har en stark vilja för att förbättra och utveckla samhället och den intellektuella verksamheter som är en av de viktigaste mänskliga egenskaperna.

Varför skulle då en utbildningsmetod som denna vara mer gynnande än den där man endast fokuserar på memorisering ? Eftersom det skulle gynna förståelse på ett helt annat och mycket bättre sätt en genom att man har detaljkunskap i fokus. Istället borde man värdera ”detaljförståelse” om vi nu måste fokusera på detaljer.

Hur ska man då i praktiken lösa vissa av de problem som skulle uppstå om man försökte införa en sådan utbildningsform ? Problem kommer uppstå !

Om alla ska få säga sin mening om en händelse eller en idé så kommer det ju självklart att kräva mer tid än vad det gör att informera om vad fakta säger om saker och ting. Därav skulle det troligtvis kräva att man förminskar klasserna i t.ex filosofi till grupper som definitivt inte överstiger 15 personer. Genom att man gör detta kan man ha mycket bättre utsikter för att alla har tid att säga sin mening. Ett annat problem är ju att man av eleverna kräver ett aktivt deltagande och ett faktiskt intresse för de ämnen man lär ut.

Detta kan man kanske lösa genom att man lägger stor fokus på sådant i barns uppfostran och tidiga utbildning. Detta lägger också ett stort ansvar på föräldrarna som då också måste vara kompetenta ”medvetna” samhällsmedborgare med kunskaper i olika ämnen och en förmåga för kritiskt tänkande och kunskap inom pedagogik. Problem med detta kan möjligvis lösa genom att daghemsarbetarna får en större roll i barns uppfostran än vad de har idag. Då måste de inneha de kunskaper som föräldrar kanske inte har och på så vis garanterna att alla barn får en så bra uppfostran och möjlighet till god utbildning som möjligt.

Detta förslag till förändring lägger alltså mer ansvar på arbetarna inom alla områden av uppfostran och utbildning. Därimot så borde väl kravet på hög kompetens på lärare, daghemsarbetare och föräldrar vara något som alla kan tycka att är rationellt.

Denna förendring i hur vårt utbildnings och uppfostringssystem fungerar skulle troligen bli ett långt,svårt och kostsamt projekt som skulle kräva ett stort stöd och engagemang i både samhället  i stort och från individerna som beslutat sig för att ägna sina liv åt barn och ungdomars utveckling ( Dessa människor borde ju dock se möjligheten till ett bättre system som något gott, även om det bringar hårt arbete. Om man jobbar som lärare ska man ha en stark vilja att ge människor så bra möjligheter som möjligt och en vilja att få sådant gjort. Lärare som inte har sådana mål är knappast önskvärda.

Om vi skulle lyckas med detta så skulle vi få en mer tänkande befolkning med ett större intresse och förståelse för det vi försöker lära ut i skolor idag. Men också för hur världen fungerar och skulle skänka oss ett ökat allmänt samhällsintresse.

Utbildning och uppfostran är saker som formar människan till väldigt stor grad. Tillsammans med ens gener utgör de nästan allt. Därför borde det finnas ett stort intresse för att konstant utveckla dem och att förändra eller förkasta de onödiga och ineffektiva elementen inom dem.

Som avslutning så måste jag nämna att om man utökar kritiskt tänkande inom de humanistiska ämnena och ger en god grund till det annat effektivt tänkande så kommer vi även få bättre resultat inom de naturvetenskapliga ämnena eftersom att sådant tänkande även gynnar dessa ämnen .

Man borde möjligen även återskapa läroämnet Logik som skulle gå parallellt med matematiken.

Man kanske skulle ge retorik en chans igen också.