Utbildning, upplysningsverksamhet eller kunskapsfabrik ?
Hur ska vi förbättra vårt utbildningssystem ? Genom att skifta fokus från detaljkunskaper till grundlig förståelse. Det är mitt grundläggande svar på frågan.
Målet
med utbildning är att barnet ska lära sig tänka , det ska
upplysas inte drillas. Detta skrev Immanuel Kant i sin bok om
pedagogik som kom ut 1803, alltså för 209 år sedan.
Uppfyller
vårt utbildningsystem och den pedagogik man tilllämpar Kants krav i
Finland idag ? Eller bedrivs skolorna som kunskapsfabriker där man
bara försöker få igenom elever med så bra prestationer som
möjligt och få ut dem så snart som möjligt till universitet eller
ut i arbetslivet ?
Jag
menar att skolorna idag följer ovannämnd metod istället för att
lära ut de saker som skolor borde lära ut, alltså
kritiskt,reflektivt och ”effektivt” tänkande samt att lära
barn/ungdomar hur man tilllämpar tänkandet i olika ämnen. Alltså
en utbildning som handlar om förståelse inte om ren kunskap. ”Det
är betyget som räknas” är ett relativt vanligt uttryck som jag
mött under min tid i speciellt högstadiet (Har inte erfarit
gymnasiestadiet tillräckligt länge för att säga att det är ett
stort fenomen där också. Men jag har mina antydningar om det. )
Då
måste man fråga sig om utbildningens och uppfostrans uppgift i
samhället.
Skall
man försöka garantera samhället en kritisk och tänkande
befolkning eller är det att så snabbt och effektivt som möjligt få
ut kompetent arbetskraft. (Detta gäller då huvudsakligen teoretiska
utbildningar som utbildar till en karriär inom de ”tänkande”
yrkena)
Många
känner säkert igen sig i känslan av att skolans utbildningsmetod,
speciellt inom de så kallade läsämnena (
historia,religon,filosofi,samhällskunskap mm) handlar om att man ska
lära sig ”fakta” utantill och sedan leverera sagd ”fakta” i
nedskrivd form på provdagen på ett så detaljrikt ( och effektivt)
sätt som möjligt.
Detta
är såklart enkelt att bedöma och ge kriterier ifrån. Men, leder
detta till ett ökat intresse/förståelse för de ämnen som man lär
ut ?
Jag
menar att man borde förändra utbildningsmetoden speciellt i dessa
ämnen.
Genom
att införa mer diskussion och mer tid för kritiskt reflektion om
det man tar upp ( t,ex Demokratins starka,svaga punkter och hur man
förbättrat den )
För
att en sådan utbildningsform ska lyckas krävs både engagerade
lärare och elever som har en förståelse för hur man kan tänka
och hur man analyserar någonting kritiskt.( Därför borde mycket
större fokus läggas på detta från lågstadiet och framåt och
också i uppfostran.
Detta
är inte en utbildningmetod för de lata och oengagerade lärararna
eller för ett samhälle som inte har en stark vilja för att
förbättra och utveckla samhället och den intellektuella
verksamheter som är en av de viktigaste mänskliga egenskaperna.
Varför
skulle då en utbildningsmetod som denna vara mer gynnande än den
där man endast fokuserar på memorisering ? Eftersom det skulle
gynna förståelse på ett helt annat och mycket bättre sätt en
genom att man har detaljkunskap i fokus. Istället borde man värdera
”detaljförståelse” om vi nu måste fokusera på detaljer.
Hur
ska man då i praktiken lösa vissa av de problem som skulle uppstå
om man försökte införa en sådan utbildningsform ? Problem kommer
uppstå !
Om
alla ska få säga sin mening om en händelse eller en idé så
kommer det ju självklart att kräva mer tid än vad det gör att
informera om vad fakta säger om saker och ting. Därav skulle det
troligtvis kräva att man förminskar klasserna i t.ex filosofi till
grupper som definitivt inte överstiger 15 personer. Genom att man
gör detta kan man ha mycket bättre utsikter för att alla har tid
att säga sin mening. Ett annat problem är ju att man av eleverna
kräver ett aktivt deltagande och ett faktiskt intresse för de ämnen
man lär ut.
Detta
kan man kanske lösa genom att man lägger stor fokus på sådant i
barns uppfostran och tidiga utbildning. Detta lägger också ett
stort ansvar på föräldrarna som då också måste vara kompetenta
”medvetna” samhällsmedborgare med kunskaper i olika ämnen och
en förmåga för kritiskt tänkande och kunskap inom pedagogik.
Problem med detta kan möjligvis lösa genom att daghemsarbetarna får
en större roll i barns uppfostran än vad de har idag. Då måste de
inneha de kunskaper som föräldrar kanske inte har och på så vis
garanterna att alla barn får en så bra uppfostran och möjlighet
till god utbildning som möjligt.
Detta
förslag till förändring lägger alltså mer ansvar på arbetarna
inom alla områden av uppfostran och utbildning. Därimot så borde
väl kravet på hög kompetens på lärare, daghemsarbetare och
föräldrar vara något som alla kan tycka att är rationellt.
Denna
förendring i hur vårt utbildnings och uppfostringssystem fungerar
skulle troligen bli ett långt,svårt och kostsamt projekt som
skulle kräva ett stort stöd och engagemang i både samhället i stort och från individerna som beslutat sig för att ägna sina liv
åt barn och ungdomars utveckling ( Dessa människor borde ju dock
se möjligheten till ett bättre system som något gott, även om det
bringar hårt arbete. Om man jobbar som lärare ska man ha en stark
vilja att ge människor så bra möjligheter som möjligt och en
vilja att få sådant gjort. Lärare som inte har sådana mål är
knappast önskvärda.
Om
vi skulle lyckas med detta så skulle vi få en mer tänkande
befolkning med ett större intresse och förståelse för det vi
försöker lära ut i skolor idag. Men också för hur världen
fungerar och skulle skänka oss ett ökat allmänt samhällsintresse.
Utbildning
och uppfostran är saker som formar människan till väldigt stor
grad. Tillsammans med ens gener utgör de nästan allt. Därför
borde det finnas ett stort intresse för att konstant utveckla dem
och att förändra eller förkasta de onödiga och ineffektiva
elementen inom dem.
Som
avslutning så måste jag nämna att om man utökar kritiskt tänkande
inom de humanistiska ämnena och ger en god grund till det annat
effektivt tänkande så kommer vi även få bättre resultat inom de
naturvetenskapliga ämnena eftersom att sådant tänkande även gynnar dessa ämnen .
Man
borde möjligen även återskapa läroämnet Logik som skulle gå parallellt
med matematiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar